Båtarna

Skötbåtarna

Skötbåten har fått sitt namn efter strömmingsnätet, skötan, och användes också alltid vid det viktiga strömmingsfisket. Detta fiske bedrevs ofta långt från hemstranden i det yttersta havsbandet. Båtarna skulle därför vara stadiga och välseglade. Längden var under början av 1900-talet 6,5 – 7,5 meter men tidigare säkerligen mindre. För många skärgårdsbor var skötbåten också transportbåten. De som inte hade egna marknadsbåtar eller andelar i någon skuta använde skötbåten vid stadsresorna.

 

I museet finns tre skötbåtar – en från Brändö, en från Kökar och en från Saltvik.

 

Storbåten

Den ca. tio meter långa storbåten var en av Östersjöns största fiskebåtar. De sista storbåtarna användes ännu under 1920-talet vid notdragning efter vårlekande strömming, men storbåtarna var också transport- och marknadsbåtar. De vackra storbåtarna med sina kraftigt utfallande stävar och höga “stampiggar” var ännu under 1800-taler en båttyp gemensam för hela skärgårdsområdet mellan Stockholm och Åbo.

 

Museets storbåt är byggd 1916 – 17 av August Strandfelt i Iniö.

 

Roddsumparna

Roddsumpen eller ryssjejullen, som den också kallades, fanns i alla åländska kommuner. Båtarna användes bland annat vid den för skärgården så viktiga fångsten av fjällfisk för avsalu till segelsumparna, vilka förde fisken levande till Stockholm. Roddsumpen var spetsgattad och hade alltid fiskhålet i aktern.

 

I museet finns två roddsumpar, en från Brändö och en från Kumlinge.